Instagram, konst och tystnad

Tystnaden Tystnaden

11 nya likes på Instagram och en ny follower som kallar sig "sannoman". Jag kollade hennes profil och kände direkt igen henne. Sekunder senare fick jag en mycket stark konstupplevelse som jag gick igång på. Jag känner till "Sannomans" historia efter en konstig tid i mitt eget hem där vi försökte skapa en arbetsplats till henne i våra egna ateljeér. Efter någa månader förstod vi att det inte skulle kunne bli så eftersom "Sannoman" själv är en stor konstär som har så starka berättelser inom sig att hon inte borde göra annat än sin egen konst. Hennes sorg flyttade även in i mig ett tag och jag försökte föreviga lilla Elvins vakra ansikte med penslarna utan att lyckas. Det var som att han inte ville bli avmålad. Fotografierna på honom stannade kvar i min atelje länge tills en dag då hon hämtade dem. Sedan sågs vi aldrig mera fast vi bara bodde 5 km från varandra i flera år. 
Att nu få uppleva hennes starka texter i kombination med bild på Instagram väcker så många tanker i mig, precis så som god konst alltid gör. Den väcker frågor om alla mina egna hämningar. Varför är jag så fruktansvärt sparsam i mina berättelser? Varför delar jag knappt något på varken instagram eller facebook eller här, jag som valde min livsbana pga mitt uttrycksbehov! Det är som om jag har fångat mig själv i tystnaden och inte längre klarar av att dela. "Sannoman" påminde mig om detta tysta fängelset och hur jag måste försöka ta mig ur det. Hon påminde mig om hur viktigt det är att konsten vågar vara naken, vara ärlig, vara sårbar och även konfronterande om det behövs. Påminde mig om att det ibland är skönt att låta tårarna rinna fritt, att det är ok att dela personliga tragedier och arbeta med dessa konstnärligt. För första gång fattar jag vilket fantastiskt medium instagram kan vara och blir enormt inspirerad till att prova lätta på alla dessa lager av tyst sorg, ilska och vemod. Att använda instagram som själva konsten, att måla med det. Vet inte om jag kan det ännu. Vet inte om jag ens vågar. Men jag skulle vilja.
Är iallafall tacksam att det finns konstnärer som "Sannoman" som öppnar dörrar till hemliga rum i min telefon. Tack och kram <3
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln