Forfang söker hela tiden nya sätt att utmana måleriet, inte bara genom att prova ut nya tekniker, men också genom reflektioner kring perseption av verkligheten och genom val av motiv. De återkommande framställningarna av människofiguren visar att hon fördjupar sig i materien som en forskare. Flera av motiven förädlas genom minnen av självupplevda händelser, och som historieberättare är möjligheterna gränslösa.
skrivet av
Ahnikee Østreng - kurator och kritiker
Critical Perspectives On Contemporary Painting, s. 44, red. Jonathan Harris, Tate Liverpool and Liverpool University Press, 2003
Ibid, s. 65
Freud, Sigmund, Das Unheimliche, 1919
Måleri i gränslandet
”(…) the thing about painting is its double operation. Painting has the potential to oscillate between its materiality and its capacity to evoke an illusion of something in the world or in the imagination,” Alison Rowley och Griselda Pollock.
Det är i denna tvetydiga verkligheten man finner Ingrid Forfangs (f.1971) arbeten. Målerierna rör sig mellan det verkliga och det imaginära. Mellan det abstrakta, expressiva och det figurativa. Forfang är en berättare. Hennes privata snapshots är en behållare där hon hämtar sin bildvärld. Därefter omformas fotografierna till måleriska avtryck på duken. Med utgångspunkt i sina erfarenheter flätar hon in referenser från populärkulturen, drömmar, familjeliv och stadslandskap, men trots den personliga vinklingen är motiven universella och allmängiltiga, - man känner igen sig. Som Rowley och Pollock skriver, skapar måleriet en medvetenhet.
Verket Dance with me (2009) kan delas i två ytor. Den ena ytan består av tvådimensionella fält som omringar ett illusionärt tredimensionellt rum. Här ser man en flicka som desperat försöker hålla en docka som är nästan lika stor som henne. På grund av ljuset kan det se ut som om figurerna befinner sig i ett mörkrum. Dockans måleriska karaktär påminner om Hans Bellmers groteska dockframställningar.
I en annan bild, Kjærlighet (2009), ur samma serie,– ser man samma flicka som håller lika hårt i dockan. Dockan som i detta måleriet har ena ögat slutet och det andra öppet, ger associationer till skräckfilmen Childs Play fra 1988. Den kusliga aspekten refererar till Sigmund Freuds begrepp om Das Unheimliche, dockans döda karaktär, som ändå påminner om något levande, skapar fruktan och ångest hos människan. Det obehagliga kontrasteras av flickans uppriktiga kärlek för dockan, som ger henne tröst och trygghet. Detta är ett exempel på Forfangs dubbelbottnade innehåll. Det som vid ett första ögonkast framstår som något tydligt blir i nästa ögonblick dolt bakom en slöja. Ingenting kan tas för givet.
Forfang slog igenom som konstnär på slutet av 90-talet, en tid då många konstnärer experimenterade med gränsen mellan fotografi och måleri. Verkens fotografiska avbildningar av människan blandat med expressiva penseldrag problematiserar fotografiet och måleriet som medium. Genom den tidskrävande målarprocessen blir ”fotografiets ögonblick” omformat till något evigt, men samtidigt är återgivningen av motivet (som Forfang har använt som förlaga) lika närvarande som måleriets formella egenskaper. Arbetet blir därmed en en dialektisk process mellan fotografi och måleri.
I verket Behind Layer (2001) ser man ett urbant gatulandskap. I bakgrunden skymtar man något som kan vara en människa som rör sig mot betraktaren. Gatan är i övrigt tom. Avbildningen ger associationer till något förgånget, - till en tid som har passerat. Tillsammans med de abstrakta genomskinliga penselstrecken i bildytans översta lager, förstärks nostalgin av en sparsam färgpalett från svart till vitt.
Dance with me 2009
Kjærlighet (2009)
Behind Layer 2001
© Ingrid Forfang, Ask skola 728, 260 24 Röstånga ingrid@askart.se